TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Madicken på Junibacken
* Madicken heter egentligen Margareta men det är det ingen som kallar henne för förutom mamma när Madicken varit olydig.
* Böckerna och filmerna om henne utspelar sig i en svensk småstad under första världskriget, vilket ofta nämns som "kriget".
* Madicken bor på gården Junibacken med sina föräldrar, yngre systern Lisabet (eg Elisabet), pigan Alva, pudeln Sasso och kattungen Gosan.
* Pappa Jonas är redaktör på tidningen "Arbetets Härold" och är socialist.
* Pigan Alva är kär i sotaren, fastän han redan är gift och har barn.
* Tant Linus-Ida hjälper till med tvätten och städningen, berättar Bibliska historier och sjunger sånger och spelar gitarr.
* Grannarna är den fattige familjen Nilsson på gården "Lugnet" - Abbe den tonårige sonen. Farbror Nilsson - typsik dåtida alkoholist. Tant Nilsson - säljer kringlor på torget.
* Madicken porträtteras ofta i ett särskild sorts förkläde, som blivit känt som madicken-förkläde.
* Namnet Madicken kommer från Astrids bästa vän som kallades just så.
* Madicken och Lisabet påminner mycket om Astrid och hennes lillasyster Stina som barn.
* Den första boken utkom 1960 och den sista 1993. Filmerna är inspelade 1979 och 1980.
* En miss i filminspelningen är flygplatet på uppvisningen, som började tillverkas 1930 fast filmen utspelar sig 15 år tidigare.
* Numer arbetar både rollinehavarna till Madicken och Lisabet med reklam, PR och media.
* I både filmen och boken är det en stark scen när Lus-Mia får stryk för att ha stulit pengar. Madickens skriker NEJ! NEJ! NEJ!, ett tecken på Astrid Lindgrens protester mot våld.
* Där filmerna är inspelade i Söderköping finns guidade turer för barn och vuxna "I Madickens fotspår".
* I lokalen där pappa Jonas arbetade på den lokala tidningen ligger idag Norrköpings Tidningars (NT) lokalkontor (Söderköping har ingen egen tidning utan hör till NT)
Dagens film innehåller klipp från filmerna och jag hittade den på youtube upplagt av "jillem".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Madicken!
måndag 22 november 2010
söndag 21 november 2010
Nils Karlsson Pyssling
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Nils Karlsson Pyssling
När 7-årige Bertils föräldrar är på jobbet och Bertil är ensam hemma och har tråkigt. Han är det enda barnet i familjen sedan hans syster Märta gick bort. Sin barnvakt Tant Hulda som bara vill spela Fia med knuff tycker han inte är så roligt att vara med. Han ligger på sängen och känner sig ensam. Plötsligt hör han små, små trippande steg under sängen. Spökar det här, tänker Bertil och böjer sig ner över sängkanten. Och då får han se något underligt. Där under sängen står… ja, det är precis som en vanlig pojke. Det är bara det att han inte är större än en tumme. ”Hej”, säger pojken. ”Jag heter Nils Karlsson-Pyssling.” Han bor under golvet under pojken Bertils säng. Där finns även Nisses hyresvärdinna, en otäck råtta vid namn Tjoffsan.Hon är elak och vill bita ihjäl Nisse om han inte betalar hyran. Ingången till Pysslings krypin är ett råtthål i väggen och genom att ta på en spik som sitter brevid och samtidgt säga Killevippen! kan Bertil bli lika liten som sin vän och leka med honom under golvplankorna. Bertil och Nisse lyckas tillsammans få Tjofsan att försvinna helt och de två förblir bästa vänner.
Böckerna "Nils Karlsson Pyssling" och "Nils Karlsson Pyssling flyttar in" utkom 1949 respektive 1956. Filmen är dock en av de sista filmatiseringarna utav Astrid Lindgren, 1990. Filmen är regisserad utan Staffan Götestam, som spelade Jonatan i Bröderna Lejonhjärta.
Jonatan Lindoff (Nils) och Oskar Löfkvist (Bertil) var 8 år respektive 10 år när filmen spelades in. Jonatan har inte medverkat i flera filmer eller tv-inspelningar efter rollen som Nils Karlsson Pyssling, men Oskar spelade 1997 pojen Aron i Beck-filmen "Lockpojken".
Många anser att handlingen beskriver 2 homosexuella pojkar på 40-50-talet. Spekulationer kring dolda budskap finns kring många utav Astrid Lindgrens verk. Själv tycker jag att det är onödiga diskutioner och undrar om barn verkligen ser det på det viset, nej det är bara diskutionsangelägna vuxna som behöver kommentera vår största författares framgång.
Dagens klipp hittade jag på youtube upplagt av "Tussilou". Bertil har tagit med sig ost och nya kläder till Nils, som är väldigt tacksam! Tillsammans sjunger de sången "Vad jag är glad att jag har dig". En sång som är väldigt populär på både dop och bröllop.
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Nils Karlsson Pyssling!
När 7-årige Bertils föräldrar är på jobbet och Bertil är ensam hemma och har tråkigt. Han är det enda barnet i familjen sedan hans syster Märta gick bort. Sin barnvakt Tant Hulda som bara vill spela Fia med knuff tycker han inte är så roligt att vara med. Han ligger på sängen och känner sig ensam. Plötsligt hör han små, små trippande steg under sängen. Spökar det här, tänker Bertil och böjer sig ner över sängkanten. Och då får han se något underligt. Där under sängen står… ja, det är precis som en vanlig pojke. Det är bara det att han inte är större än en tumme. ”Hej”, säger pojken. ”Jag heter Nils Karlsson-Pyssling.” Han bor under golvet under pojken Bertils säng. Där finns även Nisses hyresvärdinna, en otäck råtta vid namn Tjoffsan.Hon är elak och vill bita ihjäl Nisse om han inte betalar hyran. Ingången till Pysslings krypin är ett råtthål i väggen och genom att ta på en spik som sitter brevid och samtidgt säga Killevippen! kan Bertil bli lika liten som sin vän och leka med honom under golvplankorna. Bertil och Nisse lyckas tillsammans få Tjofsan att försvinna helt och de två förblir bästa vänner.
Böckerna "Nils Karlsson Pyssling" och "Nils Karlsson Pyssling flyttar in" utkom 1949 respektive 1956. Filmen är dock en av de sista filmatiseringarna utav Astrid Lindgren, 1990. Filmen är regisserad utan Staffan Götestam, som spelade Jonatan i Bröderna Lejonhjärta.
Jonatan Lindoff (Nils) och Oskar Löfkvist (Bertil) var 8 år respektive 10 år när filmen spelades in. Jonatan har inte medverkat i flera filmer eller tv-inspelningar efter rollen som Nils Karlsson Pyssling, men Oskar spelade 1997 pojen Aron i Beck-filmen "Lockpojken".
Många anser att handlingen beskriver 2 homosexuella pojkar på 40-50-talet. Spekulationer kring dolda budskap finns kring många utav Astrid Lindgrens verk. Själv tycker jag att det är onödiga diskutioner och undrar om barn verkligen ser det på det viset, nej det är bara diskutionsangelägna vuxna som behöver kommentera vår största författares framgång.
Dagens klipp hittade jag på youtube upplagt av "Tussilou". Bertil har tagit med sig ost och nya kläder till Nils, som är väldigt tacksam! Tillsammans sjunger de sången "Vad jag är glad att jag har dig". En sång som är väldigt populär på både dop och bröllop.
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Nils Karlsson Pyssling!
lördag 20 november 2010
Rasmus på luffen
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Ramus på luffen
Året är 1910, och Rasmus är en föräldralös pojke som bor på barnhemmet Västerhaga och väntar på att det skall komma ett barnlöst herrskap för att välja ut ett barn att ta som sitt. Men herrskapen väljer alltid flickor med ljust lockigt hår så Rasmus beslutar sig för att rymma. Där han övernattar i en lada övernattar även luffaren Paradis-Oskar. På morgonen när de vaknar och träffar varandra berättar Rasmus att han letar efter en far och mor och ber att få slå följe med luffaren så länge. På den vägen är det och det är precis vad dagens filmklipp handlar om.
Kul vetande:
* Den första Rasmus på luffen-filmen med samma handling hette "Luffaren och Rasmus" och spelades in 1955.
* I den första filmen spelade Lena Nyman en guldlockig barnhemsflicka som i filmens början blir utvald av en fin dam som kommer till barnhemmet för att välja ut ett fosterbarn. Scenen finns med även i nyinspelningen men där spelar Lena Nyman istället den fina damen.
* Kanske fanns de tecken som Paradis-Oskar ristade in för att tala om för den som kom efter om det var lönt att gå in i gården också på Näs; där kunde luffarna nämligen alltid räkna med en sovplats och något att äta.
* Denna var regissör Olle Hellboms sista film.
* Stadsmiljöerna filmades i Gamla Linköping i Östergötland.
* De flesta scener som är inspelade på landet är tagna i Dunker i Södermanland.
Många skådespelare som vi ser i denna film ser vi även i andra Astrid Lindgren-filmer. Ser ni skillnaden mellan;
- Paradis-Oskar / Skalle-Per (Ronja) / Farbror Nilsson (Madicken) / Mattias (Lejonhjärta) / Anton Svensson (Emil)
- Tjuven i vit kostym / sjörövare Franco (Pippi)
- Föreståndarinnan / Alma Svensson (Emil)
- Nilsson i Stensättra / Hubert (Lejonhjärta) / Björn (Saltkråkan)
- Luffaren Rosasco / Madicken (regissör!)
- Luffaren Lusknäckarn / en munk / (ronja)
- Frun i början på barnhemmet / Flickan som hämtas från barnhemmet (Rasmus, 1955) / Lovis (Ronja)
Musik från filmen, inspelad 1981.
"Hur jag vänder mig och hur jag svänger mig..."
"Se på luffarn som går där på vägen, se på luffarn Guds lille fyr..."
"Tänk jag drömde inatt att jag hade en katt..."
"Så var det lille Ottar som skulle hugga ved..."
"Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting..."
"Nu är det sommar, nu är det sol..."
Filmen är upplagd på Youtube utav "kjentbarnetv".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Rasmus!
Året är 1910, och Rasmus är en föräldralös pojke som bor på barnhemmet Västerhaga och väntar på att det skall komma ett barnlöst herrskap för att välja ut ett barn att ta som sitt. Men herrskapen väljer alltid flickor med ljust lockigt hår så Rasmus beslutar sig för att rymma. Där han övernattar i en lada övernattar även luffaren Paradis-Oskar. På morgonen när de vaknar och träffar varandra berättar Rasmus att han letar efter en far och mor och ber att få slå följe med luffaren så länge. På den vägen är det och det är precis vad dagens filmklipp handlar om.
Kul vetande:
* Den första Rasmus på luffen-filmen med samma handling hette "Luffaren och Rasmus" och spelades in 1955.
* I den första filmen spelade Lena Nyman en guldlockig barnhemsflicka som i filmens början blir utvald av en fin dam som kommer till barnhemmet för att välja ut ett fosterbarn. Scenen finns med även i nyinspelningen men där spelar Lena Nyman istället den fina damen.
* Kanske fanns de tecken som Paradis-Oskar ristade in för att tala om för den som kom efter om det var lönt att gå in i gården också på Näs; där kunde luffarna nämligen alltid räkna med en sovplats och något att äta.
* Denna var regissör Olle Hellboms sista film.
* Stadsmiljöerna filmades i Gamla Linköping i Östergötland.
* De flesta scener som är inspelade på landet är tagna i Dunker i Södermanland.
Många skådespelare som vi ser i denna film ser vi även i andra Astrid Lindgren-filmer. Ser ni skillnaden mellan;
- Paradis-Oskar / Skalle-Per (Ronja) / Farbror Nilsson (Madicken) / Mattias (Lejonhjärta) / Anton Svensson (Emil)
- Tjuven i vit kostym / sjörövare Franco (Pippi)
- Föreståndarinnan / Alma Svensson (Emil)
- Nilsson i Stensättra / Hubert (Lejonhjärta) / Björn (Saltkråkan)
- Luffaren Rosasco / Madicken (regissör!)
- Luffaren Lusknäckarn / en munk / (ronja)
- Frun i början på barnhemmet / Flickan som hämtas från barnhemmet (Rasmus, 1955) / Lovis (Ronja)
Musik från filmen, inspelad 1981.
"Hur jag vänder mig och hur jag svänger mig..."
"Se på luffarn som går där på vägen, se på luffarn Guds lille fyr..."
"Tänk jag drömde inatt att jag hade en katt..."
"Så var det lille Ottar som skulle hugga ved..."
"Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting..."
"Nu är det sommar, nu är det sol..."
Filmen är upplagd på Youtube utav "kjentbarnetv".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Rasmus!
fredag 19 november 2010
Pippi Långstrump
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Pippi Långstrump
Det finns väl ingen i Sverige, eller i nästan hela världen, som inte vet vem Pippi är? Någon djupare beskrivning om henne eller handlingarna i filmerna behövs väl knappast, så det blir en hel radda kuriosa om inspelningar, mm istället här.
Det dröjde ett tag efter den första Pippi-filmen 1949 innan det var dags igen att göra ett nytt försök. Det fanns bland annat ekonomiska orsaker till detta, filmen förväntades bli ganska dyr och inte förrän man hittade en tysk medfinansiär kunde projektet bli verklighet. 1967 påbörjades i alla fall planeringsarbetet och själva inspelningarna av TV-serien Här kommer Pippi Långstrump inleddes 1968.
När Inger Nilsson klev in genom dörrarna till studion för provfilmning blev det genast klart att hon passade perfekt för rollen, hon såg ut som Pippi och kunde dessutom röra sig framför kameran. Att hitta inspelningsplatser till Pippi-filmen var dock inte det lättaste. När det var en månad kvar till första tagning saknades både stad, Villa Villekulla, en apa och en häst.
I boken heter Pippis häst bara ”hästen”. Det var Pippi, dvs Inger Nilsson, som myntade smeknamnet ”Lilla Gubben” när hon hade gett honom pepparkakor, klappade honom och sa: ”ja, du, lilla gubben”. Sedan fick han heta det.
Den delvis tyska finansieringen gjorde att man var tvungen att använda även tyska skådespelare, som sedan fick dubbas till svenska i efterhand. Fröken Prysselius fanns inte med i böckerna utan skrevs till av Astrid för filmens räkning, spelades av en tysk skådespelerska som sydde upp sin egen dräkt och inte var helt nykter vid inspelningarna. Även tjuvarna spelades av tyska skådespelare som var lite missnöjda med att Olle Hellbom brydde sig mest om barnen och struntade i de vuxna.
Alla Pippi-filmer är inspelade på Gotland och i stort sett hela ön användes som inspelningsplats, bland annat filmades många exteriörer inne i gamla Visby. Godisaffären var i Fiskargränd, klädbutiken fanns på St Hansgatan och de säckklädda barnen som sjunger för pengar befann sig på Hästgatan. Sockerdricksträdet i Villa Villekullas trädgård, i vars ihåliga stam Pippi, Tommy och Annika hittar sockerdricka, var en av de flerhundraåriga almarna som fortfarande finns kvar på gården Näs.
Pippiserien började visas i TV den 8 februari 1969 och fick genast en stor publik. Tre miljoner tittare följde serien i de 13 veckor den visades och i juni bestämdes det att en långfilm skulle spelas in. I juli skulle de första bilderna tas. Astrid skrev ihop ett manus vars utgångspunkt var de kapitel ur boken som ännu inte utnyttjats i TV-filmen och i samarbete med Olle Hellbom växte filmen fram, som spelades in både i Jugoslavien, på Barbados och i Vaxholm.
Pippi är inte den enda Astrid Lindgren-karaktären som Inger Nilsson har spelat. 1989 spelade hon Juliana i filmen om Kajsa Kavat. På teaterscenen har hon bland annat spela piga i både "Emil i Lönneberga" och "Rasmus på luffen" på Sjöbergska friluftsteater i Linköping under 90-talet.
Vad passar inte bättre än Pippi i godisaffären som dagens klipp en fredagkväll som denna?! Tänk om det fanns såna godisaffärer nu, med godis som ligger i olika små fina skålar. Filmen finns på Youtube upplagd av "2kind4always".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Pippi!
Det finns väl ingen i Sverige, eller i nästan hela världen, som inte vet vem Pippi är? Någon djupare beskrivning om henne eller handlingarna i filmerna behövs väl knappast, så det blir en hel radda kuriosa om inspelningar, mm istället här.
Det dröjde ett tag efter den första Pippi-filmen 1949 innan det var dags igen att göra ett nytt försök. Det fanns bland annat ekonomiska orsaker till detta, filmen förväntades bli ganska dyr och inte förrän man hittade en tysk medfinansiär kunde projektet bli verklighet. 1967 påbörjades i alla fall planeringsarbetet och själva inspelningarna av TV-serien Här kommer Pippi Långstrump inleddes 1968.
När Inger Nilsson klev in genom dörrarna till studion för provfilmning blev det genast klart att hon passade perfekt för rollen, hon såg ut som Pippi och kunde dessutom röra sig framför kameran. Att hitta inspelningsplatser till Pippi-filmen var dock inte det lättaste. När det var en månad kvar till första tagning saknades både stad, Villa Villekulla, en apa och en häst.
I boken heter Pippis häst bara ”hästen”. Det var Pippi, dvs Inger Nilsson, som myntade smeknamnet ”Lilla Gubben” när hon hade gett honom pepparkakor, klappade honom och sa: ”ja, du, lilla gubben”. Sedan fick han heta det.
Den delvis tyska finansieringen gjorde att man var tvungen att använda även tyska skådespelare, som sedan fick dubbas till svenska i efterhand. Fröken Prysselius fanns inte med i böckerna utan skrevs till av Astrid för filmens räkning, spelades av en tysk skådespelerska som sydde upp sin egen dräkt och inte var helt nykter vid inspelningarna. Även tjuvarna spelades av tyska skådespelare som var lite missnöjda med att Olle Hellbom brydde sig mest om barnen och struntade i de vuxna.
Alla Pippi-filmer är inspelade på Gotland och i stort sett hela ön användes som inspelningsplats, bland annat filmades många exteriörer inne i gamla Visby. Godisaffären var i Fiskargränd, klädbutiken fanns på St Hansgatan och de säckklädda barnen som sjunger för pengar befann sig på Hästgatan. Sockerdricksträdet i Villa Villekullas trädgård, i vars ihåliga stam Pippi, Tommy och Annika hittar sockerdricka, var en av de flerhundraåriga almarna som fortfarande finns kvar på gården Näs.
Pippiserien började visas i TV den 8 februari 1969 och fick genast en stor publik. Tre miljoner tittare följde serien i de 13 veckor den visades och i juni bestämdes det att en långfilm skulle spelas in. I juli skulle de första bilderna tas. Astrid skrev ihop ett manus vars utgångspunkt var de kapitel ur boken som ännu inte utnyttjats i TV-filmen och i samarbete med Olle Hellbom växte filmen fram, som spelades in både i Jugoslavien, på Barbados och i Vaxholm.
Pippi är inte den enda Astrid Lindgren-karaktären som Inger Nilsson har spelat. 1989 spelade hon Juliana i filmen om Kajsa Kavat. På teaterscenen har hon bland annat spela piga i både "Emil i Lönneberga" och "Rasmus på luffen" på Sjöbergska friluftsteater i Linköping under 90-talet.
Vad passar inte bättre än Pippi i godisaffären som dagens klipp en fredagkväll som denna?! Tänk om det fanns såna godisaffärer nu, med godis som ligger i olika små fina skålar. Filmen finns på Youtube upplagd av "2kind4always".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Pippi!
torsdag 18 november 2010
Vi på Saltkråkan
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Vi på Saltkråkan
Vi på Saltkråkan är en svensk TV-serie från 1964 av Olle Hellbom och Astrid Lindgren med Torsten Lilliecrona, Louise Edlind, Maria Johansson och Stephen Lindholm m.fl. Manus skrevs av Astrid Lindgren, och för regin svarade Olle Hellbom. Delar av serien klipptes om och visades som en långfilm - Vi på Saltkråkan (1968).
Flickan Tjorven bor på ön Saltkråkan i Stockholms skärgård tillsammans med hunden Båtsman, sina föräldrar Nisse och Märta och sina två storasystrar Teddy och Freddy. När det blir sommar flyttar familjen Melkersson in i fru Sjöbloms stuga kallad Snickargården, och Tjorven lär känna den jämnårige pojken Pelle, hans storebröder Niklas och Johan, pappan och änklingen Melker samt hans dotter Malin, äldsta barnet i familjen och den som har axlat modersrollen. Sommaren bjuder på många spännande äventyr, med tjuvfiskare, skattjakter, sjönöd och mycket annat. När det blir vinter och jul återvänder Pelle och hans familj, men när det återigen blir sommar verkar det som att familjen Melkersson kommer att bli av med stugan. Men Pelle och Tjorven lyckas rädda den i sista stund...
Till skillnad från merparten av Astrid Lindgrens filmatiseringar bygger inte Vi på Saltkråkan på en bok - manuset skrevs direkt för TV-serien, och kom ut i bokform efter att TV-serien visats. 1968 fick långfilmsversionen av Vi på Saltkråkan premiär - filmversionen består av sammanfogade delar från avsnitt 1, 2, 5, 6, 8, 9, 12 och 13. TV-serien följdes av fyra biofilmer – Tjorven, Båtsman och Moses (1964), Tjorven och Skrållan (1965), Tjorven och Mysak (1966) och Skrållan, Ruskprick och Knorrhane (1967) – som 1977 delades upp på en TV-serie i 12 avsnitt: Så går det till på Saltkråkan.
Kända citat:
– Farbror Melker...varför badar du alltid med kläderna på? (Tjorven)
– Hemma på våran gata i stan... (Stina)
– Farbror Melker, vet du va... (Tjorven) - Nää Tjorven, det vet jag verkligen inte. (Melker)
– Bang! (Skrållan)
Saltkråkan är en liten fiktiv ö längst ut i havsbandet i Stockholms skärgård. Den Saltkråkan som förekommer i filmerna ska inte förväxlas med de riktiga kobbarna Stora och Lilla Saltkråkan som ligger mellan Nämdöfjärden och Jungfrufjärden i Stockholms skärgård. Filmerna spelades in på ön Norröra i Stockholms norra skärgård ca 2 mil sydost om Norrtälje i Kobbfjärden. Huset som familjen Melkersson bodde i finns kvar, kallas Café Snickargården och är öppet under sommaren. Ön är befolkad året runt. Än idag lever intresset för Saltkråkan kvar. Under sommaren håller en auktoriserad skärgårdsguide guidade turer till Norröra och Söderöra (dvs Saltkråkan) varje vecka. Man får då lära sig var Melker trillade i vattnet, samt var getingboet satt som irriterade honom så högeliga. Saltkråketurerna lockar turister ända från kontinenten.
Dagens klipp består av många olika klipp ut Saltkråkanfilmerna "Tjorven och Skrållan" och "Skrållan, Ruskprick och Knorrhane" (upplagt på Youtube av "Cinekids").
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Saltkråkan!
Vi på Saltkråkan är en svensk TV-serie från 1964 av Olle Hellbom och Astrid Lindgren med Torsten Lilliecrona, Louise Edlind, Maria Johansson och Stephen Lindholm m.fl. Manus skrevs av Astrid Lindgren, och för regin svarade Olle Hellbom. Delar av serien klipptes om och visades som en långfilm - Vi på Saltkråkan (1968).
Flickan Tjorven bor på ön Saltkråkan i Stockholms skärgård tillsammans med hunden Båtsman, sina föräldrar Nisse och Märta och sina två storasystrar Teddy och Freddy. När det blir sommar flyttar familjen Melkersson in i fru Sjöbloms stuga kallad Snickargården, och Tjorven lär känna den jämnårige pojken Pelle, hans storebröder Niklas och Johan, pappan och änklingen Melker samt hans dotter Malin, äldsta barnet i familjen och den som har axlat modersrollen. Sommaren bjuder på många spännande äventyr, med tjuvfiskare, skattjakter, sjönöd och mycket annat. När det blir vinter och jul återvänder Pelle och hans familj, men när det återigen blir sommar verkar det som att familjen Melkersson kommer att bli av med stugan. Men Pelle och Tjorven lyckas rädda den i sista stund...
Till skillnad från merparten av Astrid Lindgrens filmatiseringar bygger inte Vi på Saltkråkan på en bok - manuset skrevs direkt för TV-serien, och kom ut i bokform efter att TV-serien visats. 1968 fick långfilmsversionen av Vi på Saltkråkan premiär - filmversionen består av sammanfogade delar från avsnitt 1, 2, 5, 6, 8, 9, 12 och 13. TV-serien följdes av fyra biofilmer – Tjorven, Båtsman och Moses (1964), Tjorven och Skrållan (1965), Tjorven och Mysak (1966) och Skrållan, Ruskprick och Knorrhane (1967) – som 1977 delades upp på en TV-serie i 12 avsnitt: Så går det till på Saltkråkan.
Kända citat:
Saltkråkan är en liten fiktiv ö längst ut i havsbandet i Stockholms skärgård. Den Saltkråkan som förekommer i filmerna ska inte förväxlas med de riktiga kobbarna Stora och Lilla Saltkråkan som ligger mellan Nämdöfjärden och Jungfrufjärden i Stockholms skärgård. Filmerna spelades in på ön Norröra i Stockholms norra skärgård ca 2 mil sydost om Norrtälje i Kobbfjärden. Huset som familjen Melkersson bodde i finns kvar, kallas Café Snickargården och är öppet under sommaren. Ön är befolkad året runt. Än idag lever intresset för Saltkråkan kvar. Under sommaren håller en auktoriserad skärgårdsguide guidade turer till Norröra och Söderöra (dvs Saltkråkan) varje vecka. Man får då lära sig var Melker trillade i vattnet, samt var getingboet satt som irriterade honom så högeliga. Saltkråketurerna lockar turister ända från kontinenten.
Dagens klipp består av många olika klipp ut Saltkråkanfilmerna "Tjorven och Skrållan" och "Skrållan, Ruskprick och Knorrhane" (upplagt på Youtube av "Cinekids").
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Saltkråkan!
onsdag 17 november 2010
Mio min Mio
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Mio min Mio
Varje dag gick Astrid genom Tegnérlunden, på väg mellan Dalagatan och arbetet på Rabén & Sjögren. En gång satt där en ensam liten pojke på en bänk i skymningen. Om hur sagan kom till berättade Astrid så här i en radiointervju: “Mio min Mio, ja det är egentligen en kortare saga som jag skrev, och jag vet inte riktigt hur jag kom på det, det är ju så att den börjar i Tegnérlunden. Jag gick genom Tegnérlunden och såg en liten pojke på en bänk, och så började jag tänka att ja, han bor väl kanske i det huset där. Och så började jag fundera lite på det, och att han satt där. Och att anden i flaskan kom, och att han flög bort då till Landet i Fjärran. Men det var inte min mening att jag skulle skriva något mer än så. Utan den sagan trycktes då i en tidning. Sen, efter flera år började jag fundera och undra hur han hade det därborta egentligen. Om han hade nån att vara tillsammans med, när han inte hade Benka som han hade hemma på Tegnérgatan.”
Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året? Var det någon som hörde att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de: ”Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson som sedan i förrgår kväll varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning.” Ja, så sa de. Men det kom aldrig några meddelanden om Bo Vilhelm Olsson...
Bosse är en föräldralös pojke som vuxit upp med tant Edla och hennes man (som inte syns i bild i filmen), som mest tycker han är besvärlig. Den unge Bosse mobbas av grannpojkarna men har en vän, Benke.
En dag stöter han på en ande i en flaska som tar Bosse till Landet i fjärran. Där träffar han sin far kungen, som kallar Bosse för hans riktiga namn, Mio. Där träffar han också en pojke, Jum-Jum, som är Benkes dubbelgångare. Till en början är allt bra i Landet i fjärran, men snart förstår Mio att allt inte är som det ska. Den elake riddaren Kato har tagit barn till fånga och förvandlat dem till fåglar som i evigheters evigheter ska cirkla runt hans stora svarta borg. Tillsammans rider Mio och Jum-Jum för att slåss mot Kato.
1984 presenterades planerna på att filmatisera boken som i slutändan kostade 50 miljoner, det dittills dyraste svenska filmprojektet någonsin. I huvudrollerna användes internationellt kända skådespelare. Mio = Nick Pickard (Hollyoaks TV400 2007-), Jum-Jum = Christian Bale (mest känd som Batman), väverskan = Susannah York (numer barnboksförfattare) och Kato = Christopher Lee (bla Dracula, Starwars, Sagan om ringen).
Filmen är inspelad i Krim i Sovjetunionen och i Skotland. Orginialspråket är engelska och filmen är sedan dubbad till svenska.
Det var svårt att hitta klipp från filmen på svenska på nätet, så dagens film blir på orginalspråket. Den magiska känslan ur filmen, den vackra omgivningen och Mio och JumJum får ni med ändå! Filmen finns på Youtube upplagd av "lettyollie".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Mio!
Varje dag gick Astrid genom Tegnérlunden, på väg mellan Dalagatan och arbetet på Rabén & Sjögren. En gång satt där en ensam liten pojke på en bänk i skymningen. Om hur sagan kom till berättade Astrid så här i en radiointervju: “Mio min Mio, ja det är egentligen en kortare saga som jag skrev, och jag vet inte riktigt hur jag kom på det, det är ju så att den börjar i Tegnérlunden. Jag gick genom Tegnérlunden och såg en liten pojke på en bänk, och så började jag tänka att ja, han bor väl kanske i det huset där. Och så började jag fundera lite på det, och att han satt där. Och att anden i flaskan kom, och att han flög bort då till Landet i Fjärran. Men det var inte min mening att jag skulle skriva något mer än så. Utan den sagan trycktes då i en tidning. Sen, efter flera år började jag fundera och undra hur han hade det därborta egentligen. Om han hade nån att vara tillsammans med, när han inte hade Benka som han hade hemma på Tegnérgatan.”
Var det någon som hörde på radion den femtonde oktober förra året? Var det någon som hörde att de frågade efter en försvunnen pojke? Så här sa de: ”Polisen i Stockholm efterlyser 9-årige Bo Vilhelm Olsson som sedan i förrgår kväll varit försvunnen från sitt hem, Upplandsgatan 13. Bo Vilhelm Olsson har ljust hår och blå ögon och var vid försvinnandet klädd i korta bruna byxor, grå stickad tröja och liten röd luva. Meddelanden om den försvunne lämnas till polisens ordonnansavdelning.” Ja, så sa de. Men det kom aldrig några meddelanden om Bo Vilhelm Olsson...
Bosse är en föräldralös pojke som vuxit upp med tant Edla och hennes man (som inte syns i bild i filmen), som mest tycker han är besvärlig. Den unge Bosse mobbas av grannpojkarna men har en vän, Benke.
En dag stöter han på en ande i en flaska som tar Bosse till Landet i fjärran. Där träffar han sin far kungen, som kallar Bosse för hans riktiga namn, Mio. Där träffar han också en pojke, Jum-Jum, som är Benkes dubbelgångare. Till en början är allt bra i Landet i fjärran, men snart förstår Mio att allt inte är som det ska. Den elake riddaren Kato har tagit barn till fånga och förvandlat dem till fåglar som i evigheters evigheter ska cirkla runt hans stora svarta borg. Tillsammans rider Mio och Jum-Jum för att slåss mot Kato.
1984 presenterades planerna på att filmatisera boken som i slutändan kostade 50 miljoner, det dittills dyraste svenska filmprojektet någonsin. I huvudrollerna användes internationellt kända skådespelare. Mio = Nick Pickard (Hollyoaks TV400 2007-), Jum-Jum = Christian Bale (mest känd som Batman), väverskan = Susannah York (numer barnboksförfattare) och Kato = Christopher Lee (bla Dracula, Starwars, Sagan om ringen).
Filmen är inspelad i Krim i Sovjetunionen och i Skotland. Orginialspråket är engelska och filmen är sedan dubbad till svenska.
Det var svårt att hitta klipp från filmen på svenska på nätet, så dagens film blir på orginalspråket. Den magiska känslan ur filmen, den vackra omgivningen och Mio och JumJum får ni med ändå! Filmen finns på Youtube upplagd av "lettyollie".
Skriv gärna en kommentar om dina minnen till Mio!
tisdag 16 november 2010
Emil i Lönneberga
TEMA: Astrid Lindgrens kända filmer - Emil i Lönneberga
Hujedamej sånt barn, suckar pigan Lina allt som oftast. Och Emils pappa Anton, han ropar så det skallar över hela Katthult: “EEEEEMIIIIIIIIL!!!”. Då vet alla att Emil är på väg in i snickerboa igen, men för vilken gång i ordningen är det omöjligt att räkna ut. Det är nämligen i snickerboa Emil låser in sig när han gjort något hyss, och det händer ganska ofta. Det finurliga med snickerboa är att den har två haspar – en på insidan så att pappa Anton inte kan komma in, och en på utsidan så att Emil inte kan komma ut förrrän pappa lugnat ner sig. Inne i snickerboa finns fullt med snidade träfigurer, nästan hundra stycken. När den hundrade gubben är färdig ska Emil ha kalas. Men bara för Alfred, drängen som är Emils bäste vän. Och som Lina kastar trånande blickar efter…
Emil i Lönneberga är en svensk långfilm från 1971 i regi av Olle Hellblom som bygger på Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga. Filmen utspelas i Lönneberga i Småland kring de första åren på 1900-talet. På gården Katthult bor Emil med sin pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida, drängen Alfred och pigan Lina. På gården finns även hästarna Markus och Jullan, katten Månsan, kor, grisar och höns. Emil är en påhittig pojke i 6-årsåldern. Hans ständiga hyss kommer sig ofta av hans stora nyfikenhet och viljan att hjälpa till. Dessvärre drabbas oftast hans pappa Anton av hans hyss och allt som oftast får Emil tillbringa några timmar i snickarboden där han under tiden han väntar på att bli utsläppt täljer sig ytterligare en trägubbe till sin stora samling. När Emil inte är upptagen med att sitta inlåst i "Snickeboa", gillra råttfällor, fastna med huvudet i soppskålar, hissa upp Ida i flaggstången, gräva varggropar, ställa till med julkalas för fattighjonen eller leka sicken blås - så går han och Alfred gärna och badar i sjön. Vi får i filmen vara med om ett år på Katthult, från sommar till sommar.
Sommar som höst och vår som vinter är det fullt ståhej i Lönneberga. På sommaren går det väldigt bra att hissa upp lillasyster Ida i flaggstången så att hon ska kunna se ända till Mariannelund. Och på vintern – när mamma och pappa är på julkalas – kan man själv ordna fest för hjonen från fattigstugan. Och fånga den snåla och elaka Kommandoran i egenhändigt gjord vargfälla…
Filmen spelades in på Gibberyds gård utanför Vimmerby som man efter mycket sökande hittade. Fast innan den var klar att användas fick man bygga om en del. Bland annat fick ett proppskåp kamoufleras som björkstam, staketet av plast bytas ut till gammaldags gärdesgård och en snickarbod byggas. Alla boende i trakten var mycket hjälpsamma när det gällde att hitta passande rekvisita i form av sekretärer, fotogenlampor, väggbonader, harvar, paraplyer och annat. Inomhusscener spelades in i folkhögskolan i Mariannelund. Scenen där de gamla får åka vedkälke spelades in i Bollstabruk utanför Kramfors. Filmen hade premiär på Grand i Vimmerby den 4 december 1971. De tyska skådespelarna fick lära sig sina repliker på svenska så gott de kunde och sedan dubbades de till svenska. Rösten till doktorn i Mariannelund är Hans Lindgrens och Kommandorans röst låter som Birgitta Valberg. Den tyske skådespelaren Paul Esser medverkade även i filmerna om Pippi Långstrump där han spelade inbrottstjuven Dunder-Karlsson. Uppföljare: Nya hyss av Emil i Lönneberga gjord 1972 och Emil och griseknoen gjord 1973. Filmerna klipptes senare och visades som en serie på 13 avsnitt 1975 Emil i Lönneberga (TV-serie).
Kuriosa: Att regissera djur brukar ofta vara svårt och här var det både hästar, kor, höns och grisar som skulle instrueras. Allan Edwall som spelar Emils pappa visade sig ha god hand med kor. Hönor kunde hypnotiseras så att de låg helt stilla och Griseknoen hade fått träning av en expert. Som liten kulting sattes han i skola hos djurdressören Ernst Schnack och lärde sig vingla, räkna till tre, låtsas bli full och komma när man ropade. ”Hej Knoen!” sa Jan Ohlsson, dvs Emil, och då kom knoen. Emilfilmen är den enda som Astrid själv deltagit i som statist, hon förekommer iförd röd sjal som bondmora på Vimmerby marknad.
Dagens andra klipp kommer från filmen med Astrid Lindgrens härliga röst som berättare. Klippen finns på Youtube, upplagt av "kjentbarnetv".
Skriv gärna en komentar om dina minnen till Emil!
Hujedamej sånt barn, suckar pigan Lina allt som oftast. Och Emils pappa Anton, han ropar så det skallar över hela Katthult: “EEEEEMIIIIIIIIL!!!”. Då vet alla att Emil är på väg in i snickerboa igen, men för vilken gång i ordningen är det omöjligt att räkna ut. Det är nämligen i snickerboa Emil låser in sig när han gjort något hyss, och det händer ganska ofta. Det finurliga med snickerboa är att den har två haspar – en på insidan så att pappa Anton inte kan komma in, och en på utsidan så att Emil inte kan komma ut förrrän pappa lugnat ner sig. Inne i snickerboa finns fullt med snidade träfigurer, nästan hundra stycken. När den hundrade gubben är färdig ska Emil ha kalas. Men bara för Alfred, drängen som är Emils bäste vän. Och som Lina kastar trånande blickar efter…
Emil i Lönneberga är en svensk långfilm från 1971 i regi av Olle Hellblom som bygger på Astrid Lindgrens böcker om Emil i Lönneberga. Filmen utspelas i Lönneberga i Småland kring de första åren på 1900-talet. På gården Katthult bor Emil med sin pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida, drängen Alfred och pigan Lina. På gården finns även hästarna Markus och Jullan, katten Månsan, kor, grisar och höns. Emil är en påhittig pojke i 6-årsåldern. Hans ständiga hyss kommer sig ofta av hans stora nyfikenhet och viljan att hjälpa till. Dessvärre drabbas oftast hans pappa Anton av hans hyss och allt som oftast får Emil tillbringa några timmar i snickarboden där han under tiden han väntar på att bli utsläppt täljer sig ytterligare en trägubbe till sin stora samling. När Emil inte är upptagen med att sitta inlåst i "Snickeboa", gillra råttfällor, fastna med huvudet i soppskålar, hissa upp Ida i flaggstången, gräva varggropar, ställa till med julkalas för fattighjonen eller leka sicken blås - så går han och Alfred gärna och badar i sjön. Vi får i filmen vara med om ett år på Katthult, från sommar till sommar.
Sommar som höst och vår som vinter är det fullt ståhej i Lönneberga. På sommaren går det väldigt bra att hissa upp lillasyster Ida i flaggstången så att hon ska kunna se ända till Mariannelund. Och på vintern – när mamma och pappa är på julkalas – kan man själv ordna fest för hjonen från fattigstugan. Och fånga den snåla och elaka Kommandoran i egenhändigt gjord vargfälla…
Filmen spelades in på Gibberyds gård utanför Vimmerby som man efter mycket sökande hittade. Fast innan den var klar att användas fick man bygga om en del. Bland annat fick ett proppskåp kamoufleras som björkstam, staketet av plast bytas ut till gammaldags gärdesgård och en snickarbod byggas. Alla boende i trakten var mycket hjälpsamma när det gällde att hitta passande rekvisita i form av sekretärer, fotogenlampor, väggbonader, harvar, paraplyer och annat. Inomhusscener spelades in i folkhögskolan i Mariannelund. Scenen där de gamla får åka vedkälke spelades in i Bollstabruk utanför Kramfors. Filmen hade premiär på Grand i Vimmerby den 4 december 1971. De tyska skådespelarna fick lära sig sina repliker på svenska så gott de kunde och sedan dubbades de till svenska. Rösten till doktorn i Mariannelund är Hans Lindgrens och Kommandorans röst låter som Birgitta Valberg. Den tyske skådespelaren Paul Esser medverkade även i filmerna om Pippi Långstrump där han spelade inbrottstjuven Dunder-Karlsson. Uppföljare: Nya hyss av Emil i Lönneberga gjord 1972 och Emil och griseknoen gjord 1973. Filmerna klipptes senare och visades som en serie på 13 avsnitt 1975 Emil i Lönneberga (TV-serie).
Kuriosa: Att regissera djur brukar ofta vara svårt och här var det både hästar, kor, höns och grisar som skulle instrueras. Allan Edwall som spelar Emils pappa visade sig ha god hand med kor. Hönor kunde hypnotiseras så att de låg helt stilla och Griseknoen hade fått träning av en expert. Som liten kulting sattes han i skola hos djurdressören Ernst Schnack och lärde sig vingla, räkna till tre, låtsas bli full och komma när man ropade. ”Hej Knoen!” sa Jan Ohlsson, dvs Emil, och då kom knoen. Emilfilmen är den enda som Astrid själv deltagit i som statist, hon förekommer iförd röd sjal som bondmora på Vimmerby marknad.
Dagens andra klipp kommer från filmen med Astrid Lindgrens härliga röst som berättare. Klippen finns på Youtube, upplagt av "kjentbarnetv".
Skriv gärna en komentar om dina minnen till Emil!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)